Hej underbara!

 

Jag mår bra, men det går lite upp och ner samt så börjar nerverna inför fotoskolan smyga sig på.. har nu jobbat på grönan sedan slutet av juni och jag jobbar med ett härligt gäng, men jag är en person som är tyst och blyg trots att jag har vuxit och utvecklats som person enormt mycket. Jag överanalyserar precis allting och hatar att känna mig osynlig, vilket har förekommit ibland på sistone. Jag tänker så mycket på om vissa folk tycker om mig eller inte, men jag gör inget fel eller konstigt vad jag vet om. Det kanske är hjärnspöken, men ja det är väl det jag kämpar med just nu. Har bara ca två veckor kvar på jobbet också innan jag börjar min nya skola.

 

Det är sjukt spännande, men det är också väldigt läskigt. Jag tror att utbildningen kommer att vara väldigt rolig och ser framemot allting vi kommer att göra, men det är det här med att komma till en ny plats med nya människor som man inte känner. Det är så jobbigt i början när man inte känner någon, men jag hoppas verkligen verkligen att det kommer gå bra. Har haft det kämpigt genom åren med vänner, vissa skolor har flytit på bra och vissa har varit skit. Kommer troligtvis bli mycket mer nervös lite närmare in på skolstart, men nu känner jag att det närmar sig. Kan fortfarande inte förstå att jag är en utav de 20 som kom in och har valts ut i två omgångar från ca 100-150 stycken sökande. Så otroligt häftigt och det ska bli kul att se vilka de andra 19 är. 

 

Något som är väldigt jobbigt är saknaden till mitt underbara kollektiv. Nu har vi inte träffats sedan midsommar och jag saknar de så in i helvete mycket. Det är så jävla konstigt att vi inte kommer gå i samma skola och bo tilsammans i höst. Jag längtar SJUKT mycket till september då jag får träffa de igen, för tråkigt nog får vi inte till någon träff innan dess. :(

 

Slänger in två bilder från en sommarfest vi hade här om helgen, puss och kram.